Hej!

Kommer ni ihåg min historia jag skrev för några dagar sen om Nelly? att min Skinnjacka och lite annat hade skickats till fel adress och att dom inte kunde göra något osv.

Ja, deras lösning var ju att jag skulle vänta 14 dagar på att paketet skulle returneras från uthämtningsstället tillbaka till Nelly, för att jag sedan skulle beställa varorna på nytt och därefter få dom.

Men.... Eftersom jag har sett att både skinn-jackan och en tröja jag beställde var slut så frågade jag om de då behöll min order som den var, eller hur jag skulle få tag på just min jacka när den inte längre fanns i systemet....

Deras svar var något av en tokig besvikelse....   De kunde tyvärr inte göra något åt det heller.... Jag skulle få sitta å lurpassa och hoppas att jag fick tag på jackan och de andra grejjerna igen, men de kunde inte "paxa" nåt eller hålla något utan jag fick hoppas på turen...

Asså... KOM IGEN! Jag är genuint förvånad över hur dåligt de har skött hela grejjen. Gillar inte att klaga, som många säkert redan har förstått, men jag kommer garanterat att välja andra sidor att handla ifrån när jag kan hädanefter. Det här va en besvikelse.

Historien slutar dock ganska lyckligt ändå då min kära mor har fullmakt för mig, iofs bara på banken, men hon gick till uthämtningsstället och försökte få ut mitt paket. Efter några om och men så gick det. Rebecca försökte ju med alla nummer, koder osv, men det gick inte. Mamma däremot fixade biffen. Pjuuh. Så jag får väl min efterlängtade jacka om nån vecka eller så. Inte nåt tack vare Nelly dock!   

Hoppas nu iaf att jackan sitter perfekt! återstår att se! stay tuned!

Instagram @ Eliness

www.bodyinperspective.tumblr.com

Puss Hej!

Det är rätt skamligt egentligen när jag tänker lite... Jag jobbar med att få människor att må bra i sig själva, bli starka, smidiga och nå sina individuella mål. Det är mitt yrke.
Men själv känner jag mig ångestfylld, stressad å sliten.. Inte när jag jobbar. Nej, då håller jag ihop och tycker det e roligt! Men vid de andra stunderna..
Hur ok är det egentligen?? Jag anstränger mig så mkt att underhålla och behaga alla andra att jag glömmer bort mig själv.. Detta kommer jag fram till varje gång jag får en sån här dag, och bestämmer mig då för att göra något åt det, men det håller inte längre än att jag hinner räkna till tio. Men nu..
Tänkte jag försöka igen. Hamnade framför datorn igår å kikade på bilder.. Jag ser ju förjävlig ut! Trött, inget liv i ögonen och inget lyster i hyn... En överarbetad kropp och livsglädjen känns liksom lite ansträngd.. Jag vill inte se ut så. Jag vill inte vara sån. Jag vill nå mina mål, och första steget är att lära mig att prioritera mig själv..
Oj, vad drastiskt hela inlägget låter! Haha.. Men det kanske måste vara så.

Puss hej!

Puss hej!